Skriv din rubrik här
Castingarna gick helt okej faktiskt, men resultatet av det är att jag är helt galet trött!
Min bokare hade skrivit fel husnummer så jag sprang runt och letade efter ett hus som inte fanns först, men sen så fick jag rätt och allt gick bra till slut!
Åkte till stallet för att hjälpa Åsa sen, satt på läktaren och försökte plugga medan hon red, dock utan någon framgång haha!
Ska skriva klart engelskanovellen som är tills imorgon och sen ska jag lägga mig i min extremt vackra säng med Justin Bieber-överkast (♥♥♥♥♥)
Stressad
På senaste tiden har jag varit så sjukt stressad.
Vet inte vad som tagit åt mig, jag brukar vara den tillbakalutade personen som även i krissituationer lugnt säger "det löser sig" (Tack anko, tack HAHA!)
Idag har jag plågats i skolan till någon gång omkring halv 4, shoppat med en vän, färgat håret två gånger, duschat och pluggat till två olika ämnen. Inte en sekund har jag låtit mig själv vila haha, det är något fel på mig. :(
I alla fall, eftersom att jag ärligt talat inte haft tid så har jag inte kunnat blogga mer än ett onödigt inlägg om världens bästa Pretty Little Liars. Och detta vart ju också väldigt onödigt, men ni får stå ut!
Nej, nu ska jag faktiskt sova, har vänt så på dygnet att jag inte sovit mer än 2 timmar per natt de tre senaste dagarna, så jag ska ta igen det nu.
Jag är btw brunhårig nu :( <////3
The heart of Croatia ♥
Awesomeeeeeeeeeeeeee,
Kroatien är spikat!
Ska åka dit på min fina kusin Azras brölopp och jag taggar s a t a n ! Kommer även då få spendera två dagar med underbara Aida!
Allting går otroligt bra nu känner jag, att få åka ner till min fina stad betyder så mycket för mig.
Och även om jag nyss var där (höstlovet) så har jag faktiskt saknat det mer än någonsin. Sist när jag var där så var jag bara där i tre dagar, men ändå hann jag med så mycket - jag och Aida fick en närmare relation till varandra, jag träffade min fina kusin jag inte träffat sen Ismet dog och jag hade det bara allmänt, galet trevligt helt enkelt.
Ser verkligen fram emot att åka dit nu igen!
happy, happy, happy, happy, happy, happy, H A P P Y !
k ä r l e k ♥
Like a skyscraper
Gick ändå upp en och en halvtimma innan jag var tvungen att gå, men utan att jag märkte det så satt jag och åt frukost i en timma och 10 min så när jag väl skulle göra mig i ordning hade jag ändå bara 20 min på mig.
Stressigt som satan, men kom i tid ändå!
Första lektionen var ju inte direkt någon dans på rosor, matematik som första lektion efter lovet kanske inte är det smartaste....
Men nu är en lektion avklarad - just three to go!
go on and try to tear me down, I will be rising from the ground like a skyscraper.
"Den fina fjordingen"
Historian om oss är ganska komplicerad och invecklad, men jag ska göra mitt bästa för att försöka förklara! Dock så är det mer känslor inblandade, men det är så svårt att sätta ord på hur jag känner för honom.
Allting började med att jag praktiserade på Taffsnäs i en vecka. Jag har alltid haft svårt att binda mig till hästar, visst så har det funnits flera jag gillat jättejättemycket, men aldrig såhär. Jag och Casper klickade direkt. Ingen tvekan om saken. Jag älskade honom, ja, efter bara en vecka så älskade jag honom något otroligt mycket. Det var nästan lite sjukt då jag aldrig älskat en häst på samma sätt förut.
Jag vet faktiskt inte vad som hände, men det var något speciellt mellan oss. När veckan var slut så drog jag mig tillbaka till Stockholm, men allt jag kunde tänka på var Casper.
Några veckor senare så åkte jag dit över en dag och red ut på honom med några kompisar, det kändes som jag aldrig hade lämnat honom. Dock så var det här avskedet lite svårare då jag visste att jag inte skulle kunna komma ut så ofta.
Veckorna flög förbi och vi bestämde oss för att åka till Taffsnäs och bo där hela sportlovet. Sagt och gjort. Vi fick en fantastisk vecka, en av de bästa i mitt liv faktiskt, och den här gången så lämnade jag Taffsnäs och Casper med hopp i hjärtat. Jag fick få hyra honom hela året efter sommaren. Hela min värld lystes plötsligt upp.
Jag är inte den som haft det lätt i livet tidigare, utan jag har alltid varit den tillbakadragna som lämnade folk som kom mig för nära då jag var rädd att bli sårad. Men jag hade aldrig älskat någon som jag älskade Casper. Han var mitt allt. Och tanken på att få ha honom fick även min osäkra sida att verka säker.
Allting flöt på som vanlig, fast jag var gladare än vad jag någonsin varit. Jag åkte till Taffsnäs med jämna mellanrum och man skulle faktiskt kunna säga att mitt liv var bra.
När jag under sommaren var i Kroatien så rasade hela min värld. En ledare hade tagit hem Casper. Han var inte min och skulle aldrig bli. I 3 veckor låg jag och gjorde ingenting, jag gömde mig i mitt rum, stängde ute verkligheten för att slippa släppa taget om honom. Allting hade gått så rätt. Varför skulle allt helt plötsligt vara helt fel nu?
Efter att jag samlat mig efter några veckor så bestämde jag mig för att åka dit mellan ett läger med några vänner för ett sista farväl. Det var den mest hemska veckan i hela mitt liv.
Jag saknar honom än idag. Jag har aldrig älskat någon så mycket som jag älskar honom, för han är min andra halva.
Om jag nästa år tar hem honom, kan jag lova att jag aldrig mer ska underskatta smärta.
Han är mitt allt. <3
Tryck på ADsettingsannonsen här nedanför om du också vill det :D
