"Den fina fjordingen"
"Hej, jag har sett massor med bilder på dig och den fina fjordingen. men vet inte riktigt vem det är o vad som hänt, har du lust att berätta lite om honom? :)" av Anonym.
Historian om oss är ganska komplicerad och invecklad, men jag ska göra mitt bästa för att försöka förklara! Dock så är det mer känslor inblandade, men det är så svårt att sätta ord på hur jag känner för honom.
Allting började med att jag praktiserade på Taffsnäs i en vecka. Jag har alltid haft svårt att binda mig till hästar, visst så har det funnits flera jag gillat jättejättemycket, men aldrig såhär. Jag och Casper klickade direkt. Ingen tvekan om saken. Jag älskade honom, ja, efter bara en vecka så älskade jag honom något otroligt mycket. Det var nästan lite sjukt då jag aldrig älskat en häst på samma sätt förut.
Jag vet faktiskt inte vad som hände, men det var något speciellt mellan oss. När veckan var slut så drog jag mig tillbaka till Stockholm, men allt jag kunde tänka på var Casper.
Några veckor senare så åkte jag dit över en dag och red ut på honom med några kompisar, det kändes som jag aldrig hade lämnat honom. Dock så var det här avskedet lite svårare då jag visste att jag inte skulle kunna komma ut så ofta.
Veckorna flög förbi och vi bestämde oss för att åka till Taffsnäs och bo där hela sportlovet. Sagt och gjort. Vi fick en fantastisk vecka, en av de bästa i mitt liv faktiskt, och den här gången så lämnade jag Taffsnäs och Casper med hopp i hjärtat. Jag fick få hyra honom hela året efter sommaren. Hela min värld lystes plötsligt upp.
Jag är inte den som haft det lätt i livet tidigare, utan jag har alltid varit den tillbakadragna som lämnade folk som kom mig för nära då jag var rädd att bli sårad. Men jag hade aldrig älskat någon som jag älskade Casper. Han var mitt allt. Och tanken på att få ha honom fick även min osäkra sida att verka säker.
Allting flöt på som vanlig, fast jag var gladare än vad jag någonsin varit. Jag åkte till Taffsnäs med jämna mellanrum och man skulle faktiskt kunna säga att mitt liv var bra.
När jag under sommaren var i Kroatien så rasade hela min värld. En ledare hade tagit hem Casper. Han var inte min och skulle aldrig bli. I 3 veckor låg jag och gjorde ingenting, jag gömde mig i mitt rum, stängde ute verkligheten för att slippa släppa taget om honom. Allting hade gått så rätt. Varför skulle allt helt plötsligt vara helt fel nu?
Efter att jag samlat mig efter några veckor så bestämde jag mig för att åka dit mellan ett läger med några vänner för ett sista farväl. Det var den mest hemska veckan i hela mitt liv.
Jag saknar honom än idag. Jag har aldrig älskat någon så mycket som jag älskar honom, för han är min andra halva.
Om jag nästa år tar hem honom, kan jag lova att jag aldrig mer ska underskatta smärta.
Han är mitt allt. <3
Tryck på ADsettingsannonsen här nedanför om du också vill det :D
Historian om oss är ganska komplicerad och invecklad, men jag ska göra mitt bästa för att försöka förklara! Dock så är det mer känslor inblandade, men det är så svårt att sätta ord på hur jag känner för honom.
Allting började med att jag praktiserade på Taffsnäs i en vecka. Jag har alltid haft svårt att binda mig till hästar, visst så har det funnits flera jag gillat jättejättemycket, men aldrig såhär. Jag och Casper klickade direkt. Ingen tvekan om saken. Jag älskade honom, ja, efter bara en vecka så älskade jag honom något otroligt mycket. Det var nästan lite sjukt då jag aldrig älskat en häst på samma sätt förut.
Jag vet faktiskt inte vad som hände, men det var något speciellt mellan oss. När veckan var slut så drog jag mig tillbaka till Stockholm, men allt jag kunde tänka på var Casper.
Några veckor senare så åkte jag dit över en dag och red ut på honom med några kompisar, det kändes som jag aldrig hade lämnat honom. Dock så var det här avskedet lite svårare då jag visste att jag inte skulle kunna komma ut så ofta.
Veckorna flög förbi och vi bestämde oss för att åka till Taffsnäs och bo där hela sportlovet. Sagt och gjort. Vi fick en fantastisk vecka, en av de bästa i mitt liv faktiskt, och den här gången så lämnade jag Taffsnäs och Casper med hopp i hjärtat. Jag fick få hyra honom hela året efter sommaren. Hela min värld lystes plötsligt upp.
Jag är inte den som haft det lätt i livet tidigare, utan jag har alltid varit den tillbakadragna som lämnade folk som kom mig för nära då jag var rädd att bli sårad. Men jag hade aldrig älskat någon som jag älskade Casper. Han var mitt allt. Och tanken på att få ha honom fick även min osäkra sida att verka säker.
Allting flöt på som vanlig, fast jag var gladare än vad jag någonsin varit. Jag åkte till Taffsnäs med jämna mellanrum och man skulle faktiskt kunna säga att mitt liv var bra.
När jag under sommaren var i Kroatien så rasade hela min värld. En ledare hade tagit hem Casper. Han var inte min och skulle aldrig bli. I 3 veckor låg jag och gjorde ingenting, jag gömde mig i mitt rum, stängde ute verkligheten för att slippa släppa taget om honom. Allting hade gått så rätt. Varför skulle allt helt plötsligt vara helt fel nu?
Efter att jag samlat mig efter några veckor så bestämde jag mig för att åka dit mellan ett läger med några vänner för ett sista farväl. Det var den mest hemska veckan i hela mitt liv.
Jag saknar honom än idag. Jag har aldrig älskat någon så mycket som jag älskar honom, för han är min andra halva.
Om jag nästa år tar hem honom, kan jag lova att jag aldrig mer ska underskatta smärta.
Han är mitt allt. <3
Tryck på ADsettingsannonsen här nedanför om du också vill det :D
Kommentarer
Postat av: Elle
Sjukt hemskt, verkligen!
Ni är så vackra. <3
Trackback
